| tips för resan till Agadir | tips för rundresan |
|---|
| Första gången jag reste på egen hand till Marocko var 1984 och då åkte jag med tågluffarkort via Paris, Madrid och Algeciras, varifrån jag tog
färjan över Gibraltar sund till Tanger. Färjan ankom hamnen på eftermiddagen lagom för att jag direkt kunde fortsätta med tåget till Casablanca. Sent
på kvällen anlände jag till "Casa" och åkte vidare med nattåget till Marrakech, där jag stannade och bodde på ett numera rivet hotell i Gueliz under
ett par veckors tid. Min avsikt var därefter att via Algeriet och Tunisien ta mig tillbaka hem till Europa med båt till Sicilien. De planerna grusades dock, då jag av den
algeriska gränspolisen förhindrades inresa till fots - ett vanligt problem vid den gränsstationen, vilken numera för övrigt är stängd. Jag vände
åter till Oujda på marockanska sidan och flög istället därifrån till Marseille. Det smidigaste sättet att komma ned till Marocko är att köpa en sista-minuten på ett charterflyg till Agadir och välja endast flygstol. Du kan sedan direkt från flygplatsen åka till Inezgane, varifrån Du finner bussar i alla riktningar. Bussnätet i Marocko är mycket bra och kompletterat med grand taxi det bästa sättet att billigt färdas i landet. (Se också mina tips om utflykter från Agadir.) Fördelen jämfört med att åka reguljärt är att man kommer djupt ned i landet och har lika nära till Sahara som till storstäderna. Nackdelen är förstås att man inte själv kan välja hemresedatum om man prompt vill utnyttja charterturens returbiljett. |
| Till Malaga finns det året om billiga reguljärbiljetter med flyg att boka in. Vanligtvis måste Du redan före resan bestämma datum för returfärden, men i vissa fall kan det datumet vara ombokningsbart. Från Malaga åker Du sedan antingen med buss till Algeciras och vidare med färja till Ceuta eller Tanger, eller ta båten direkt till Melilla - den spanska enklaven i östra Marocko. (Det finns en annan båtförbindelse till Melilla från Almeria.) Från Nador på den marockanska sidan kan Du sedan fortsätta med buss. |
| Den sista staden före gränsen till Algeriet är värt ett besök även om man inte längre vare sig kan eller har intresse av att resa vidare till det stora grannlandet i öster. Oujda är en trevlig liten stad och slutpunkten för den marockanska järnvägen. Det roliga är att det finns ett stickspår rakt söderut ned till Bouârfa åtta timmar från Oujda. Banan är byggd för godståg, men ett tåg i veckan tar även passagerare. Jag har aldrig åkt turen, men förstår utan vidare att det måste vara en av de underligaste resupplevelser man kan få sig till livs. |
| Det var det hårdföra folket i Rifbergen som en gång hejdade spanjorernas kolonisationsförsök och länge till och med trotsade all marockansk överhöghet. Nu trotsar man hela världssamfundet genom att vara centrum för odling av cannabis och framställning av kif. För den som inte har ett specifikt ärende till området skall det helst undvikas, särskilt landsvägen P39 öster om Chefchaouen förbi Bab-Berred och trakterna kring Ketama. Man förutsätter att Ditt ärende är haschhandel och blir möjligen irriterad och uppretad om Du förklarar att Du bara är turist. |
| Mina första intryck av Marocko var dem jag fick genom tågvagnsfönstret på sträckan mellan Tanger och Sidi Kacem. Tyvärr susar man alltför ofta förbi de små platserna som kantar järnvägen i norra Marocko. Nå'n gång skall jag ta det lugnt och utforska Asilah och Arbaoua, och Larache, Ksar el Kebir och Souk el Arba du Rharb. |
| Essaouira, vilket fantasieggande namn. Bara att försöka lista ut hur det uttalas, håller en sysselsatt en liten stund. Det gamla namnet är enklare -
Mogador - men även det är ett fint namn. I april upphör charterresorna till Agadir, och Marocko töms på svenska turister. Att gå barfota i sanden i Agadir på sommaren är som att gå på glödande kol. I det marockanska södra inlandet är det outhärdligt hett. De som kan och har råd flyr upp i svala bergsbyar eller till kusterna. Semestrande marockaner njuter av den svalkande atlantluften i El Jadida, strax söder om Casablanca. Ännu litet längre söderut ligger Essaouira. Titta på den här kartan: |
| Essaouira ligger ute vid udden, Kap Sim, och här friskar det på. Den atlantiska brisen bjuder en skön fläkt dagen lång och kyler den afrikanska sommarhettan.
Dryga tjugo grader är normalt i juli och augusti, trots att solen konstant skiner. Ingenstans i Marocko hittar Du ett så behagligt klimat under sommarmånaderna. Vad gör man då i Essaouira? - Jo, windsurfar förstås, eller till och med surfar på traditionellt sätt. Det här är surfarnas Mecka i Marocko, men det finns andra skäl att komma hit. Jimi Hendrix spenderade mycket tid här på 60-talet, och fann i fortruinen Bordj El Berod inspiration till låten Castles in the Sand. Ända till det tidiga sjuttiotalet var faktiskt staden, och särskilt berberbyn Diabat några kilometer söderut, rena hippie-placet. (Till slut tröttnade polisen på hippiekulturen, och förbjöd lokalbefolkningen att hyra ut rum.) Orson Welles valde i början av 50-talet Essaouira med dess magnifika fästning, som inspelningsplats för delar av hans filmversion av Othello. Men det är inte bara celebriteter som gillar att komma hit. Den dramatiska rovfågeln Eleonoras falk anländer från Madagaskar, till den lilla ön och naturreservatet Mogador precis utanför kusten, i maj månad för att para sig under sommaren. Överhuvudtaget är Essaouira en lämplig plats för sex. Till exempel sägs det att marabouten i Sidi Kaouki strax intill, kan bota kvinnors barnlöshet. Om inte allt detta vore nog, så äger det också rum en musikfestival i staden i juni. Hur skall man då åka hit? Min rekommendation är att flyga reguljärt till Casablanca; tur-och-retur-biljetter med en månads giltighetstid är billigast. Det blir ett flygplansbyte i någon europeisk storstad (vilken beror på flygbolag), och från Casablanca till Essaouira går direktbussar. En alternativ resrutt är flyg till Málaga i Spanien, och sedan en rundresa med båt till den spanska enklaven Melilla på den marockanska medelhavskusten, över gränsen och till Nador, vidare med buss till Fès, genom det sommarbehagliga Mellan-Atlas med uppehåll i mindre orter, slutligen ned till Marrakech, och därifrån vidare med buss till Essaouira. Hemfärden går då med buss till El Jadida, och sedan förslagsvis med tåg efter kusten norrut via Casablanca, Rabat och andra spännande platser, upp till Tanger, varifrån färjan korsar Gibraltar sund till Algeciras, varifrån det går bussar tillbaka till Málaga. |
| Ett av de givna turistmålen utanför städerna är sanddynerna i Merzouga i Marockos sydöstra hörn. Området nås med landrover från Erfoud eller Rissani. Något av det mest påfallande i den här delen av landet är den fantastiskt klara och torra luften, som är lika känslig gentemot Dina andningsorgan som dess temperatur är beroende av solens strålar. Luften reagerar omedelbart och temperaturskillnaderna över dygnet är slående. |
| Trekking, eller fotvandring, i ravinerna strax ovanför Tinerhir är något av det häftigaste i naturväg man kan få uppleva i Marocko. Överhuvudtaget är det den mångskiftande och vackra naturen som gör landet till ett så fulländat resmål. I Höga Atlas-bergen kan man den ena dagen vandra i ett intagande natursceneri, dagen därpå åka skidor i Oukaimeden och den tredje dagen svettas loss i det hektiska Marrakech. Se även bilder från detta märkliga land i Minaret Moroccan Vision . |
| Med start i Agadir eller Inezgane tar man SATAS-bussen i riktning mot Tan-Tan. Att åka buss i den södra delen av landet är någonting helt annat än i den norra. Skillnaden ligger i attityd. I norr går det fort, bussarna håller tiderna, bagaget packas i lastutrymmen och passagerarna har ofta något europeiskt i sin hållning. I söder tar resan den tid den tar, bagaget skall upp på taket och folket är easy-going. Bussen passerar silverstaden Tiznit och om man inte vill gå av där så kanske det är så dags när den kommit fram till "porten till Sahara" - Goulimine (Guelmim). Staden bjuder på turistikos kamelmarknad och ett hyfsat hotell. Från Goulimine når man den härliga sandstranden Plage Blanche. Om Du inte vill fortsätta söderut, så går det en buss till det gamla spanska Sidi Ifni, och därifrån kan Du med grand taxi fortsätta till hippie-paradiset Mirhleft för att till slut återvända till Tiznit. |
| Det här området har jag ingen egen erfarenhet av, men det finns en del information under rubriken SYDLIG RUTT. Som väl är bekant är områdets politiska status inte avgjord och vi kan bara vänta och se vad som kommer att bli av det. För närvarande huseras det förutom av lokalbefolkningen mest av militärer och FN-personal. |
| Javisst! Det går att kombinera Marocko-resan med en vistelse på Kanarieöarna. Flygförbindelser finns mellan Las Palmas och Agadir respektive Laâyoune. |
| tips för resan till Agadir | tips för rundresan |
|---|
