MIKAELS TIPS: första rundresan

tips för resan till Agadir	tips för resan på egen hand

Du har med Marocko valt ett fascinerande resmål. Själv lät jag mig förföras av detta mycket speciella rike under en tågluff 1981 och har sedan dess kommit tillbaka något tiotal gånger, senast 1995. Men man är alltid första-gångs-resenär i Marocko. Detta dynamiska samhälle tycks inte acceptera att man tar med sig erfarenheter från tidigare tillfällen. Egentligen är det en omöjlig uppgift att ge tips eller än mindre råd till någon inför en Marockoresa. När man sätter ned sin fot på landets mark gör det ändå som det vill med en och allt man hört eller läst eller upplevt förut, alla förmaningar eller kloka råd man bestämt sig för att följa, går inte att tillämpa i praktiken. Man är utlämnad till Marocko på gott och ont. Det går inte att reservera sig under en Marockoresa. Att inta en slags lagom hållning blir omöjligt och den som inte stormtrivs i Marocko kommer att vantrivas.
Den som blott varit i Agadir kanske inte håller med mig. Men att röra sig runt i Marockos turistiska guldägg är förvisso en helt annan sak än att besöka Tanger, Casablanca, Marrakech, Fèz eller Merzougas sanddyner eller ravinerna i Höga Atlas. Du kan ha besökt Agadir tjugo gånger utan att någon enda gång ha varit i Marocko.

Första mötet

"Welcome! Where are you from? Today is special day..." Det första mötet med Marocko är alltid ett och detsamma: en yngling kring de tjugo som står och väntar på Dig när Du passerat gränsformaliteterna i Tanger eller stigit av båten i Ceuta. Skickligt växlande mellan välkomstfraser, vänskapsbetygelser, lokala upplysningar och frågor i en dusch av vänlighet (egentligen inställsamhet), tar han snabbt reda på vilket språk Du talar, vad Du har för syfte med resan, hur erfaren (eller oerfaren) Du är av Marocko och vad Du vill just för ögonblicket. Efter en snabb utvärdering av Din person, kommer han antingen att lämna Dig för att hälsa en annan nyanländ turist välkommen eller hålla fast vid Dig till dess att han gjort den förtjänst som han hoppats på. Det kan vara en provision från ett hotell eller en mattaffär som han lyckas få Dig att checka in i respektive besöka, eller en slant för en visning av sta'n, eller att han får dela på en taxi-nota med en införstådd taxichaufför (- en nota som Du senare kommer att inse utgjorde en hutlös summa). Denna yngling är en av de många faux-guides - privatguider - som försörjer sig på turister.
Dessa på eget initiativ verkande guider (- det finns legitima, officiella guider också -) är varje Marockoresenärs öde. De kan inte undvikas. Ofta kan de negligeras, men på transitplatser som Tanger, måste de konfronteras. Det finns flera strategier och vilken man väljer beror förstås på vilken typ av människa man är och på situationen. Att stiga av färjan i Tanger utan att alls ha reflekterat över olika möjligheter skulle jag ändå inte rekommendera - särskilt inte om man har ont om pengar eller är noga med att lägga dem på det man själv anser vara pengar värt. Här är några förslag på användbara förhållningssätt:

Var sur som ett ägg! Det här är en dödssäker metod. Du blir av med privatguiden, men räkna med att Du inom en märkligt kort tid har fått sämsta möjliga rykte bland alla mer eller mindre suspekta element. Strategin rekommenderas enbart om Du alldeles strax skall lämna staden och vet att Du klarar av det utan att behöva be någon om hjälp.
Ta befälet och utnyttja tjänsterna! Uppträd korrekt och förklara för personen ifråga exakt vad Du vill och förhandla med honom om en ersättning som han skall få av Dig. Den här metoden är förstås bara användbar om Du vill ta hans tjänster i anspråk, till exempel låta honom visa vägen till ett hotell. Fördelen med att låta en guide följa med är förstås att hans närvaro (förhoppningsvis) bidrar till att hålla andra guider på avstånd och för den som är helt ny i sta'n kan en guide naturligtvis ge mycket värdefull information.
Avvisa honom tydligt och bestämt men utan att demonstrera dåligt humör! Detta är en mycket rekommenderbar metod - om den lyckas... Viktigt är att Du stannar till och inte går igen förrän Du märker att han accepterar att Du inte vill ha hans hjälp. Metoden kan komma att kräva en hel del tålamod.
Spela världsvan! Bre på med att Du varit i Marocko många gånger (och gör det helst på franska), och se ut som Du visste precis vart Du var på väg och uppträd för övrigt samlat och var kortfattat (men hövligt) konverserande. Det kan lyckas! Är Du skicklig så tror han Dig och väljer istället en mer oerfaren turist.
Spela kompis! Låtsas som om han vore en polare vilken som helst och snacka lite med honom, men välj relativt snart ett ögonblick då Du förklarar att ni måste skiljas åt, ta hans hand till adjö och glid iväg med ett leende. Om Du inte lurat med honom alltför länge är det sannolikt att han tar Ditt farväl för vad det är och ni skiljs åt i gott mod. Bra om det lyckas, men illa om han förstår att vänskapen är spelad eller om han tycker att han förlorat tid.
Gör det med humor! Den överlägset bästa metoden att slippa påträngande människor är att fälla en dråplig kommentar eller berätta något riktigt roligt. Dessvärre är denna möjlighet bara ett fåtal förunnat eftersom den kräver såväl fantasi som äkta medkänsla, men om Du har gåvan, så ligger Marocko för Dina fötter. Den marockan är inte född som väljer en dirham hellre än en rolig historia.

Problemet med privatguider är emellertid (tack och lov) begränsat i tiden. Om Du bara på ett anständigt sätt står ut en vecka eller två på en ort, kommer Du att vara så välkänd att ingen försöker utnyttja Dig längre. För övrigt gäller beskrivningen ovan bara städer som frekventeras av en stor mängd turister såsom Tanger, Tetouan, Fèz, Marrakech, Ouarzazate, Zagora etc. I Agadir är privatguidningen hårt tillbakahållen av polisen och är därför inget problem, och Casablanca verkar vara alltför mycket av världsmetropol för att just den här typen av ljusskygg verksamhet skall kunna få fotfäste. Till sist: Dra bara inga slutsatser om det marockanska folket utifrån de erfarenheter Du gör dig av les faux-guides!

Atlantkusten

Om Du flyger reguljärt till Marocko är chansen stor att de första intrycken blir dess kommersiella centrum Casablanca och/eller huvudstaden Rabat. Dagens Casablanca har inte mycket gemensamt med 2:a världskrigets och Ingrid Bergmans Casablanca. De världspolitiska potentaterna är sedan länge borta och återfinns snarare i Laâyoune i den södra delen av landet och naturligtvis i Rabat. Men mitt bland avgasdimmorna i jättestaden har Casablanca bevarat en kolonial charm och det är som om Vichy-regimen dröjt kvar i de breda boulevarderna och den palatsliknande arkitekturen, men det är ett spöke av en förvisso alldeles oförarglig art. Casablanca förtjänar inte bara att besökas för sin stormiga historia, utan likaväl om inte mer för den moské som byggts så sent som under 1990-talet och ibland omnämns som världens åttonde underverk. Hassan II -moskén är i sanning ett ståtligt byggnadsverk.
För den som reser till Marocko på sommaren är en vistelse någonstans efter den norra atlantkusten med sin friska bris nästan ett måste, åtminstone som en andhämtningspaus om man i övrigt reser runt i det heta inlandet. Essaouira ligger bara ett par timmars buss- eller bilresa ifrån Marrakech.

Fèz och Meknes

De historiska städerna är naturligtvis "måsten" för varje första-gångs-resenär till Marocko. Att komma hem till Skandinavien utan att ha vandrat runt i palatsen från Marockos olika storhetstider vore förstås höjden av kulturellt ointresse. Till "syskonstäderna" i Mellan-Atlas kommer man lätt med tåg såväl från Tanger som Casablanca, eller om man är beredd att tränga ihop sig lite mer, med buss från alla tänkbara håll.
Det är inte oviktigt att välja Meknes först, eftersom den staden är den mindre av de två och kan kännas lite liten om man redan låtit sig intagas av grandeuren i Fèz. Meknes är också den "snällare", eftersom de personer som med mer eller mindre trevliga metoder söker tjäna pengar på turisterna, redan valt att pröva sin lycka i Fèz. De moderna delarna av Meknes - nouvelle ville (nya staden) - erbjuder en mycket trevlig, hemtam, europeisk atmosfär, och Du rör Dig lika otvunget som i vilken fransk småstad som helst. Men det finns flera skäl att besöka regionen.
På bekvämt grand taxi-avstånd ligger Moulay Idriss - den heliga staden, som till alldeles nyligen var helt stängd för icke-muslimer, och ännu är dess centrala delar inte öppna utom för dem som bekänner sig till profeten Muhammeds lära. Med en långpromenad från den vackert belägna heliga staden, kan man vidare nå Volubilis som tillika med Lixus, beläget inte långt från Gibraltar sund, erbjuder ruiner från två romerska bosättningar.
Fèz är jämte Marrakech den mest betydande staden i Marockos historia och landet har under skilda epoker styrts från än den ena, än den andra av dessa historiskt tyngda politiska centra.

Marrakech

Marrakech är och förblir min älsklingsstad i Marocko. Det finns alla skäl att förläna Marrakech med ett besök: sagomystiken; Djeema el Fna; palatsen och historien; det upphöjda läget i Höga Atlas; ringmuren; färgerna; folkmyllret; de breda avenyerna; det hypermoderna Gueliz; palmerna; apelsinträden; den franska maten; klimatet; och de bästa skälen är de personliga.
Marrakech nås med tåg från Casablanca och med buss från Agadir, Taroudannt och Ouarzazate och från många andra orter och busstationen är en av de modernaste i landet. Kontrasten mellan det mycket gamla och det ultramoderna är en omistlig del av stadens dynamik. Marrakech är också en tuff stad och är den enda stad jag vet som har kvinnliga faux-guides (privatguider). För en nyanländ kan det första besöket på torget Djeema el Fna kännas smått kaotiskt, men håll ut några dagar; tids nog är Du accepterad som en del av stadsbilden och ingen (om Du inte själv vill) tar notis om Dig längre.

tips för resan till Agadir	tips för resan på egen hand

högst upp